Söndag

Det betyder att det är sista dagen innan det är dags att ställa klockan tidigt för att gå upp till jobbet imorgon igen. Usch vad jag inte är särskilt positiv till det. Känner inte alls för jobbet just nu. Det är alldeles för många motgångar för att jag ska tycka att det är roligt. 75% av tiden på jobbet = nya problem att lösa.Man får aldrig göra något man vet att man klarar av utan hela tiden är det nya saker att lösa. Visst är det lite kul men nångång får det väl ändå vara nog. Plus att jag för en stund sen fick reda på att jag kommer vara ensam på kontoret några veckor nu. Min kollega har jobbat alldeles för mycket så han är sjukskriven ett tag fram över. Nu kommer jag sitta i den sitsen så snart blir det väl jag som ringer det samtalet och berättar det för chefen. Det känns så i alla fall. Det är vi två som jobbar mest och har det tyngsta ansvaret på våra axlar och nu är det jag som står där dem närmsta veckor och får dra det stora lasset. Jag hoppas att chefen ser det så att det kanske blir en tillökning i plånboken - det hade inte skadat alltså för just nu känns det som om att man lever för jobbet och inte för något annat. Det är det som är det sura. Men jag har gett mig fan på att jag ska klara av detta och då är det bara så! Punkt.